|
Här kan du hitta svaren på vanliga frågor om upphovsrätt. Har du några övriga frågor om upphovsrätt är du välkommen att kontakta oss på ALIS. Vill du veta mer kan du läsa direkt i lagtexten. Upphovsrättslagen finner du här (länk till riksdagens webbplats).
Ett verk är en konstnärlig eller litterär prestation som skyddas av upphovsrätt.
Ett litterärt verk i juridisk mening är huvudsakligen ett språkverk som, oavsett språkets art och beskaffenhet, kan anses förmedla någon information, såsom exempelvis romaner, journalistiska artiklar och fackböcker. Det finns dock inget krav på att meningsinnehållet som återges skall vara läsbart för alla människor, även ett påhittat språk kan utgöra grunden för ett litterärt verk.
Litterära prestationer åtnjuter upphovsrättsligt skydd så snart prestationen i sig har verkshöjd, d.v.s. en tillräckligt hög grad av originalitet. Verket skall vara originellt i det avseendet att det är ett resultat av upphovsmannens självständiga och intellektuella skapande.
Frågan om ett verk uppnår verkshöjd måste bedömas i varje enskilt fall. En verkshöjdbedömning är inte detsamma som en kvalitetsbedömning och således kan även ”dålig” litteratur enligt litteraturvetenskapliga kriterier komma att ha verkshöjd.
Upphovsrättsligt skydd ges för verket i dess konkreta form och således inte för den bakomliggande idén. Idén måste ha realiserats och antagit en viss form. Till exempel kan vem som helst komma på tanken att skriva en bok om en viss känd person men det är bara den senare skrivna boken som kan skyddas av upphovsrätt.
I Sverige ställs inga höga krav på vad som kan uppnå verkshöjd, men beroende av graden på verkets originalitet kan omfånget för vad som skyddas variera.
Upphovsrätten består av en ekonomisk del och en ideell del.
Den ekonomiska delen innebär en ensamrätt för upphovsmannen att bestämma var, hur och på vilka villkor dennes verk kan eller får användas. Upphovsrättslagen formulerar detta som en ensamrätt att framställa exemplar och att tillgängliggöra verket för allmänheten. Upphovsmannen måste således ge sin tillåtelse när någon vill använda dennes verk. Exempel på förfoganden som kräver tillstånd är inläsning av upphovsmannens utgivna verk på CD, användning av verket i en antologi eller utläggning av verket på Internet.
Tanken är att alla ekonomiskt relevanta nyttjanden av ett verk ska omfattas av upphovsmannens ensamrätt. På basis av denna ensamrätt kan upphovsmannen begära ersättning för att verket ska få användas.
Den ideella delen består i sin tur av två delar, dels rätten att bli namnangiven, och dels en rättslig möjlighet att motsätta sig kränkande ändringar eller tillgängliggöranden i sådan form eller i sådant sammanhang som kan komma att skada upphovsmannens anseende och ställning.
I Sverige får den person som skapat ett verk automatiskt upphovsrätt till verket. Skyddet uppkommer således formlöst i och med verkets tillkomst, utan krav på registrering eller dylikt förfarande. Upphovsrätten skiljer sig alltså från patent- och varumärkesrätten där registrering hos myndighet är normala förfaranden.
Huvudregeln är att tillstånd för användning alltid krävs.
Upphovsrätten uppkommer nämligen alltid hos upphovsmannen och förblir hos denne till dess han eller hon upplåter någon rättighet eller tills den upphovsrättsliga skyddstiden upphör.
Endast i några få undantagsfall, som uttryckligen anges i upphovsrättslagens andra kapitel, inskränks upphovsmannens ensamrätt till sitt verk. De inskränkningar som existerar idag har motiverats av hänsyn till allmänhetens intresse av att få en viss, om än begränsad, tillgång till skyddade verk.
Här anges några av de inskränkningar som vanligen förekommer i förhållande till litterära verk. Dessa ger rätt att:
- citera ur offentliggjorda verk om syftet med citatet sker i överrensstämmelse med god sed och i sådan omfattning som motiveras av dess ändamål. Vad god sed kan anses innebära får avgöras från fall till fall. Rent generellt kan dock sägas att det aldrig är i överensstämmelse med god sed att använda ett annat verk i syfte att ”krydda” sin egen framställning eller göra den mer läsvänlig. Det egna verket måste vara helt självständigt från verket som citeras, 22 §
- framställa några få exemplar av offentliggjorda verk för privat bruk, 12 § (detta gäller dock inte kopiering av exempelvis en hel bok)
- framföra utgivna verk offentligt vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker utan förvärvssyfte, 21 §
- sprida fysiska exemplar av verk som med upphovsmannens samtycke har överlåtits, förutsatt att det inte sker genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, 19 §
Tillämpligheten av en inskränkning måste granskas i varje enskilt fall. Notera dock att inskränkningarna tolkas restriktivt till förmån för upphovsmannen.
Ja, upphovsrätten gäller i lika hög grad på Internet som i andra medier.
Upphovsrättslagen är teknikneutral och skall därmed tillämpas oavsett utvecklingen inom det tekniska området. Detta har bland annat bekräftats i två svenska rättsfall som ALIS har drivit som principmål:
ALIS vs. Svenska Dagbladet, Svea Hovrätts dom i mål T 10703-98
I detta fall fastställde domstolen att en utläggning av verk på den aktuella tidningens webbsida, som tidigare med samtycke av upphovsmännen publicerats en gång i den tryckta tidningsversionen, innebar såväl ett nytt mångfaldigande av verket som ett offentligt framförande. Ett dylikt tillgängliggörande krävde tillstånd av upphovsmännen och då detta inte inhämtats hade tidningen begått upphovsrättsintrång.
Den fullständiga versionen av rättsfallet finns att läsa här.
ALIS vs. Aftonbladet, mål T 10704-98
Detta fall rörde istället en överföring till, och offentligt framförande av publicerade verk via en artikeldatabas. Även här kom domstolen fram till att ett sådant förfarande innebar en ny exemplarframställning och ett olovligt tillgängliggörande. Detta krävde tillstånd från upphovsmännen och då sådant tillstånd inte hade inhämtats dömdes förfarandet utgöra upphovsrättsintrång.
Den fullständiga versionen av rättsfallet finns att läsa här.
En primärupplåtelse innefattar de upphovsrättsliga förfoganden som en upphovsman upplåter till nyttjaren eller utgivaren första gången dennes text publiceras eller utges på annat sätt. Det som uttryckligen inte upplåts genom primäravtalet är således föremål för vidareanvändning (sekundäranvändning).
Copyrightmärket, eller symbolen ©, som vanligen åtföljs av upphovsrättsinnehavarens namn och året för första utgivningen av verket, har ingen direkt juridisk betydelse för upphovsrättsskydd i Sverige, då skyddet här inte får vara beroende av några formalitetskrav. Däremot kan märket fungera som en upplysning om att upphovsrättsligt skydd existerar, varför det är att rekommendera.
Upphovsrätten till ett verk gäller normalt under en period som börjar löpa vid verkets uppkomst och som fortsätter gälla t.o.m. 70 år efter upphovsmannens dödsår. Därefter står det fritt att använda verket utan tillstånd, om än med vissa undantag vad gäller namnangivelse- och respekträtt.
En ljudbok är en för kommersiellt syfte inläst bok som likt andra nyttjanden kräver tillstånd av upphovsmannen. En talbok däremot, är en ljudupptagning som framställs på basis av en totalinskränkning i upphovsmannens ensamrätt. Denna inskränkning stadgas i 17 § 2 st. upphovsrättslagen och ger de bibliotek och organisationer som regeringen bemyndigar, en, under vissa förutsättningar, fri rätt att framställa ljudupptagningar av utgivna verk.
Talböcker får endast finnas hos de bemyndigade organisationerna och nyttjandet får enbart ske genom utlåning till funktionshindrade som inte kan ta del av de litterära verken i dess skrivna form. Nyttjandet får således inte bestå av överlåtelse, uthyrning eller någon annan användning av verket, där nyttjaren kan få ekonomisk vinning av sitt förfogande.
Rätten att producera talböcker gäller dock inte om ett verk redan kommit ut i handeln som ljudbok. Verket finns då redan tillgängligt för talbokens målgrupp.
En totalinskränkning i ensamrätten innebär att upphovsmannen inte har rätt till någon upphovsrättslig ersättning för nyttjandet. För att i viss mån kompensera upphovsmannen för denna inskränkning tillför dock staten medel i form av kulturbidrag. Detta bidrag administreras av Sveriges Författarförbund i samarbete med ALIS.
Det upphovsrättsliga området känner inga geografiska gränser. Landsgränser utgör således inga hinder för utbyte av kulturliv eller kunskap.
Sedan lång tid tillbaka finns det internationella regler för upprätthållandet av det upphovsrättsliga skyddet. Sverige har, som de flesta andra länder, skrivit på flertalet regelverk, däribland Bernkonventionen som säkerställer vissa minimirättigheter för upphovsmannen. Denna internationella reglering innebär att svenska upphovsmän åtnjuter skydd för sina verk enligt varje lands upphovsrättsliga lagstiftning. På motsvarande sätt ges utländska upphovsmän och deras verk skydd enligt svensk lag.
Om ett intrång i någons upphovsrätt begås i ett annat land är det således normalt det landets lag som blir avgörande för rättsfrågan och inte lagstiftningen i upphovsmannens hemland.
Rätten till översättningar och andra bearbetningar är beroende av rätten till ursprungsverket. Det innebär för det första att tillstånd krävs för att överhuvudtaget få översätta eller bearbeta någon annans verk. För det andra att, vid användning av en översättning, tillstånd inte bara krävs av översättaren utan även av originalupphovsmannen, under förutsättning att upphovsrätt fortfarande gäller för originalverket. Det är alltså mycket viktigt att inse att det i dessa fall kan vara flera rättigheter kopplade till samma text.
Detta är en vanlig fråga. Svaret knyter an till begreppet verkshöjd. Om receptet är tillräckligt originellt skrivet (med fantasifulla och litterära formuleringar t.ex.) kan det vara ett verk i upphovsrättslagens mening och därmed skyddas av upphovsrätt. En ren uppräkning av ingredienser skyddas däremot inte. Inte heller en rak och "naken" beskrivning av tillvägagångssättet (dvs. en strikt instruktion om hur ingridienserna ska tillföras och i vilken ordning). Upphovsrätten skyddar inte det materiella innehållet i en text utan endast den form som faktainnehållet tar sig uttryck i. Eftersom matrecept i de flesta fall saknar annan funktion än att ge en instruktion för tillagningen, och därför ofta är banalt skrivna, är det i många fall tveksamt om de åtnjuter upphovsrättsligt skydd.
Om man är tveksam kan det vara ett bra tips att skriva om receptet med egna ord. Då är man på den säkra sidan eftersom själva tillvägagångssättet och kombinationen av ingredienser inte skyddas av upphovsrätt.
|
|
