Etikett: Retriever Sverige AB

2010

Därför medgav ALIS Retrievers talan

ALIS har under många år försökt komma till rätta med de flagranta upphovsrättsintrång som Mediearkivet Svenska AB samt Retriever Sverige AB gjort – och fortfarande gör – sig skyldiga till bl a genom stämningar i enskilda fall. Att detta har stört bolagens verksamhet är inte heller någon större hemlighet.

Som en följd av ovanstående stämde Retriever under sommaren 2008 ALIS i syfte att ”ge tillbaka med samma mynt”. Man anförde konkurrensrättsliga hinder för ALIS att driva ersättningsanspråk mot bolaget.

ALIS har nu medgivit denna talan. Vid en samlad bedömning kom ALIS och dess stiftarförbund till slutsatsen att det inte skulle gynna upphovsmannakollektivet att fortsätta processen. Istället skulle en sådan process ytterligare ta fokus från företagens ständiga intrång i enskilda upphovsmäns rättigheter.

För ALIS är det viktigt att återföra intresset till grundfrågan, nämligen upphovsmännens lagenliga rättigheter. I grunden vill ALIS inget annat än att träffa avtal som tillgodoser alla parters berättigade intressen. Mot den bakgrunden såg ALIS inte någon som helst mening att driva denna process. Det skulle vara ett slöseri med såväl domstolarnas som ALIS tid att återigen gå in och försvara omständigheter som sedan länge är överspelade.

ALIS ordförande Magnus Lindström säger: ”ALIS huvuduppgift är att licensiera rättigheter och betala ut ersättning till upphovsmän, det gör man bäst genom att träffa avtal med dem som nyttjar rättigheter. ALIS har länge försökt att träffa avtal med Retriever/Mediearkivet. Det vill inte företaget trots att det är uppenbart att det ligger mängder av oklarerade artiklar i Mediearkivet. ALIS vill återvända till huvudfrågan och snarast träffa avtal med Retriever/Mediearkivet gällande oklarerat material”.

2010

Orättfärdig hovrättsdom mot ALIS

ALIS anser att Svea hovrätts dom från den 28 juni, som innebar att ALIS inte hade rätt att kräva ersättning och skadestånd av Mediearkivet i två fall av uppenbart upphovsrättsintrång  är felaktig och djupt orättfärdig. Domen innebär bl a att hovrätten anser att det är rimligt att svartlista frilansjournalister som inte vill ge upp sin upphovsrätt utan ersättning.

Domen är en följd av att hovrätten menar att ALIS i det här fallet och vid den tidpunkten då talan väcktes inte följde det konkurrensrättsliga regelverket på rätt sätt. Trots att ALIS anser att även den slutsatsen är felaktig överväger ALIS om domen ska överklagas eller inte. Ett viktigt skäl för ett sådant övervägande är att de omständigheter som läggs ALIS till last i domen är överspelade sedan länge.

ALIS huvuduppgift är att samla in och betala ut upphovsrättslig ersättning till litterära upphovsmän och beivra intrång i upphovsmännens rättigheter. Vid en samlad bedömning måste ALIS överväga om det skulle gynna upphovsmännen att fortsätta denna process. I den bedömningen finns det flera saker att ta hänsyn till:

Domen speglar inte verkligheten. De konkurrensrättsliga invändningar som lagts fram i målet – att ALIS inte är öppna med vilka de företräder, att avtalen med upphovsmännen är exklusiva och att inga stordriftsfördelar uppnås med verksamheten – har, i den mån de över huvud taget haft någon förankring i verkligheten, sedan länge åtgärdats. Det är inte svårt att få information om ALIS. All väsentlig information finns lätt tillgänglig på föreningens hemsida. ALIS har heller inte några exklusiva avtal, upphovsmännen bestämmer själva i vilken utsträckning ALIS ska företräda dem. Vilka upphovsmän ALIS företräder är inte heller något problem att få reda på för dem som är intresserad av att klarera rättigheter. Att ALIS inte haft helt öppna register över anslutna beror på att vissa medieföretag systematiskt svartlistat ALIS-anslutna frilansjournalister. Detta anser inte domstolen är något problem. I domen framhålls att ALIS huvudsakligen ägnar sig åt licensiering i enskilda fall och därmed inte kan åtnjuta de stordriftsfördelar som berättigar existensen av collecting societies. Samtidigt betalade ALIS förra året ut cirka 10 miljoner kronor till flera tusen enskilda upphovsmän, varav drygt 2 miljoner kom från de enskilda fullmakter som upphovsmännen tecknat med ALIS. Det visar både att den i målet aktuella licensieringen är en mindre del av verksamheten, men ändå så omfattande att stordriftsfördelar uppnås.

Mediearkivets syfte med processen har varit att försöka flytta fokus från företagets ständiga intrång i enskilda upphovsmäns rättigheter till att ifrågasätta ALIS arbete och tidigare sätt att bedriva verksamheten. För ALIS är det viktigt att återföra intresset till grundfrågan, nämligen upphovsmännens lagenliga rättigheter. I grunden har ALIS inget annat intresse än att träffa avtal som tillgodoser alla parters berättigade intressen. Att fortsätta en process som rör ALIS konkurrensrättsliga ställning och regelverk för ett antal år sedan kan i det perspektivet te sig tveksamt.

Upphovsrättsutredningen kom nyligen med sitt delbetänkande i vilken ett helt kapitel ägnades åt att undersöka hur de svenska upphovsrättsorganisationerna bedriver sin verksamhet. ALIS deltog i denna undersökning. Inga invändningar riktades mot ALIS. Tvärtom kom utredaren fram till att den kollektiva rättighetshanteringen i Sverige fungerar högst tillfredsställande.

Mot den bakgrunden är det viktigt för ALIS att analysera om domen kan få några långsiktiga konsekvenser för föreningen eller andra collecting societies i Sverige, eller om den bara beskriver en felaktig, för länge sedan överspelad bild av organisationens verksamhet. Den analysen avgör om ALIS kommer att gå vidare med processen eller inte.

Magnus Lindström, ordförande ALIS

för ALIS och stiftarförbunden; Journalistförbundet, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Författarförbund och Sveriges Läromedelsförfattares förbund